Mot den svarta rymden ovanför molnen
Godkväll läsare!
Något som fascinerar men samtidigt skrämmer mig oerhört mycket är rymden, stjärnor och dylik. Jag kan i flera timmar bara stirra ut i det okända och börja grubbla på alla dessa oändliga frågor som många troligen inte har svaret på. En dröm jag har är att sova ute under stjärnorna, den finns uppskriven på min bucketlist.
En gång i vintras när min vän Hanna var här stod vi ute på vår altan och pratade om livet samtidigt som ett norrsken lyste upp i skiftande grönt och levde sitt egna liv. Det enda man kunde höra var våra andetag och isblock som bröt sig loss från sjön, några meter i från huset, det var verkligen magiskt.
Jag har nog endast upplevt något lika magiskt en gång till efter detta och det var på KENTFEST i somras. Tänk er ett hav utav fyrverkerier i olika färgen , regn som faller handlöst, samtidigt som alla i publiken sjunger med i slutklämmen av Mannen I Den Vita Hatten (16 År Senare) .Mäktigt och magiskt, där fylldes mitt hjärta med godhet. Jag blir nästan lite sentimental när jag skriver detta!
-" Jag är livrädd för att leva, men jag är dödsrädd för att dö. Men älskling vi ska alla en gång dö"
